miaiturkiet

...jag skrev här...mycket har hänt...både mycket mycket och mycket litet...men i brist på att jag fortfarande har en väldigt låååång bloggtorka för tillfället så snor jag rakt av en svensk kollegas senaste blogginlägg (Tack Cattis!) och hoppas på att det både förstås och missförstås att även om den här texten skrevs 1995 så är den lika aktuell än idag (kanske lönen som har ändrats lite då...ja, och att förr så var "en blek guide är en bra guide" men idag så gäller mer att "men hur kan du säga att den stranden är bra, har du varit där? du ser lite blek ut...ni har väl någon dag ledig i veckan?!" tillhör kommentarerna om man inte har skaffat sig en grundsolbränna och minst EN omgång skinnömsning på näsan de senaste månaderna!)...
Så håll tillgodo och håll tummarna för att detta inlägg kanske är början på flera mer frekventa inlägg under juli-månad...

Texten är publicerad i SVD 1995:

Reseledare måste vara världens enklaste och framför allt roligast arbete. Inte sant?  

Tänk att få ha betald semester. Och inte krävs det någon särskild utbildning. En reseledare behöver inte kunna så mycket.
Utom språk förstås. Några års universitetsstudier i ett par olika språk är naturligtvis en bra grund. Annars är det inte mycket en reseledare behöver kunna.
Utom sjukvård förstås. Det är verkligen inte dumt om reseledaren är sjuksköterska eller läkare. För att inte tala om mentalvårdare. Reseledaren måste kunna svara på vilka mediciner som hjälper mot solsting, värmeslag och förfrysningar. Diarréer och förstoppningar måste kunna lösas. Enklare typer av hjärtsvikt, nervproblem samt givetvis akut alkoholförgiftning.
De mediciner och sjukdomar som reseledaren inte känner till, lär hon/han sig snart. Resenärerna är mycket generösa när det gäller att dela med sig av sina sjukdomar och mediciner. Samt sina släktingars. Och vännernas. Annars är det inte mycket en reseledare behöver kunna.
Utom juridik förstås. Vad får och framför allt vad får man inte göra i detta land? Vi skandinaver är vana att det alltid finns någon som talar om det för oss. Det skall reseledaren kunna.
Får man smuggla äkta mattor, om man låtsas att man tror att de är oäkta? Får man gå nedför trappor utan att hålla i ledstången? Får man skratta utan hjälm och hur får man ut sitt ressällskap ur finkan? Annars är det inte mycket en reseledare behöver kunna.
Utom historia förstås. Det är väl ändå skamligt att betala massor av pengar och inte få en guide som åtminstone har Alf Henrikssons kunskaper.
Hade man velat läsa en massa själv, hade man inte valt en guidad busstur. Lite kan man väl ändå kräva. Annars är det inte mycket en reseledare behöver kunna.
Utom gedigen kunskap i matlagning och vin förstås. Några år i Grytthyttan skadar inte. När man reser till en ny plats vill man naturligtvis veta allting om traktens restauranger, vad som serveras, hur det är tillagat och vilket vin som passar bäst till vilken sorts mat. Har inte reseledaren varit på alla restauranger? Märkligt. Vad gör de egentligen år efter år på samma resmål? Solar och badar mest förstås? Eller åker skidor. Nej, det är inte mycket en reseledare behöver kunna.
Utom psykologi förstås. De är alltid några resenärer som blir osams, drabbas av paranoia, västerprasslar eller försöker byta sin fru mot ett par kameler. Sådant leder ofta till psykodramer. Vem skall kunna lösa detta, om inte reseledaren.
Att ha erfarenhet från dagis, mentalsjukhus och/eller socialarbete är inte dumt. Har man varit morsa eller farsa på stan, är det en fjäder i hatten. Annars är det inte mycket en reseledare behöver kunna.
Utom metrologi förstås. Hur blir vädret imorgon? Är det någon idé att åka med på bussturen eller passar det bättre att sola? Hur blir vädret i övermorgon och hur är vädret hemma? Regnar det i Sala? Vet inte reseledaren det? Märkligt. Man har väl betalat för att få lite service.
Nej, det är inte mycket en reseledare behöver kunna.
Utom lite administration förstås. Det handlar om enklare typer av kontorsarbete, som att ta hand om växling, deponering av pengar, ordna utflykter, bilhyror och vespor, arrangera välkomstmiddagar, barnpassning, kontakten med huvudkontoret i Sverige, skriva rapport och fixa rum, när det finns några.
Dessutom är det bra om reseledaren är utbildad musicalartist med författartalanger. Det gör det lättare att få jobb. Sjunga och dansa ska väl reseledaren ändå kunna. Man har ju inte rest på restplats. Lite show är det minsta man kan begära.
Nej, det är verkligen inte mycket man behöver kunna för att ha betald semester. Det känns skönt att veta att reseledaren inte är överbetald. Ett par tusenlappar i månaden. Brutto. Det är helt OK. De får ju mat. Ibland får de till och med ett rum som de får behålla hela säsongen.
En reseledare
SVD 1995

Flera tankar & minnen dyker upp när jag läser detta...en av dem är gästen som tappade passet, frågan om de använder kall eller varm asfalt vid vägbyggena är en annan, en stilla undran från en av de äldre gästerna angående huruvida städerskorna på hotellet letar i soporna eller inte för hon hade ju faktiskt fått slänga sina underbyxor tillföljd av en diarré är en tredje...men även lillkillen 5 år gammal som visade att han hade lärt sig att knyta sina badshorts själv under semestern, gästerna som tacksamma tar emot tips på mysiga restauranger och säger "hej, hur mår du?" när de ringer till servicetelefonen och handslagen och kramarna från nöjda gäster på flygplatsen, kommer fram och det är ju faktiskt därför jag fortfarande är här och jobbar och trivs med mitt jobb!

Kramar på er tills vi hörs nästa gång!
//Mia

P.S. OCH det är (bland annat!) jobbet som har gjort att jag har bestämt mig för att stanna säsongen ut...sedärja! :)

P.S.2. En vis kollega sa en gång att en reseledare ska vara allt som slutar på -olog...och då kom vi även upp med ordet diplomatolog...men det är en annan historia som grundar sig på att en av gästerna kom och...haha...nej, what happens in...overseas, stays overseas! ;)